shortanna

Imorgon smäller det.

The end.

Vill ha sommar och värme och stuga! här i innansjön

Vilken dag det har varit idag alltså, fantastiskt. Nu sitter jag här, ensam med mina tankar. Så det kan vända fort alltså. Jobbat hela dagen idag, smällt i mig lite mat och snorat ner en hel pappersrulle ungefär. Skönt att förkylningen verkar släppa nu. Det blir mycket att grubbla och tänka på i helgen minsann, får slå mitt kloka huvud ihop med sig själv? Eller nått.

I helgen är det inte mycket planerat än så länge, Afterwork imorgon på PAUS Up2 ialla fall med nussarna. Kan bli riktigt trevligt. Annars är det nog mest åter till det här med tänkandet.....
Ser ni hur jag svammlar? Hittar typ inte ens ord.
Så det kan gå :)

Det här med att våga. Ska man våga, eller ska man vara feg? Hur gör man?

Jag och Amalia inför derbyt USFF vs. MSK säsongen 2009. Foto: Västerbottens Folkblad

Gud, det är ångestfyllt att stå och titta på när dom andra i laget kör fotbollsträning. Jag vill också vara med, kan inte låta bli att försöka kicka lite på bollen och jag är rädd att jag ska göra någonting dumt. Jag vill också vara tillbaka, gud vad jag saknar det. Rehab är ju rehab, men det är något man måste gå igenom för att få komma tillbaka. Gym i all ära, med det är bollpassen som är det roligaste. Och så ska det ju vara, eller hur? I december vid omstarten ska jag vara tillbaka, köra lite extra bollpass på sidan av med dragonskolan nu när möjligheten finns. Det här blir bra, tillbaka starkare än någonsin, mot bästa säsongen någonsin. Sådärja :) Motivationen finns i överflöd!!

Nu har jag tagit mig i kragen också och beställt en iPhone 4. Känns skönt, bli en av alla andra. Sen har mitt Nintendo Wii försvunnit här hemifrån, eller mitt och mitt, vi har lånat det av Johannes jobb. Jag har så stora cravings för att spela Super Mario Bros. Jag har ju bara 6 guldpengar kvar sen har jag låst upp hela den "gömda världen". Jag är ju så nära att klara ut hela spelat. 1 veckas uppbehåll, nu kommer jag ju att vara ur form. Kanske dags att köpa ett eget Nintendo Wii? Får bli i julklapp då.. Med Super Mario Cart till! Jag vill ju ha det röda Wii't. En hyllning till alla tiders bästa spel SUPER MARIO! Det är som en drog, hahaha. Jag får aldrig nog.
Nej, nu ska jag trycka i mig lite mat, göra några fler rehabövningar här hemma (eftersom jag är sjuk) och sen bege mig mot jobbet. Kom och hälsa på =) Fina grejer på Monki nu!

KRAM

Min mobil är trasig, det är helt sanslöst, livet blir så svårt utan en mobiltelefon. Det är som att man är helt off, borta från omvärlden. Tragiskt egentligen. Men jag har sagt för mig själv länge nu, att så fort min telefon går sönder och är oduglig så ska jag skaffa mig en iPhone. Nu är det dags tycker jag.

Ska in på stan nu och kolla läget med hur det blir att betala av/ köpa lös den. Inte gratis. Känns också fel att köpa en iPhone 3 bara för att den är billigare nu när det finns en iPhone 4? Vi får se vad dom säger så får jag överväga om det är värt det eller inte. Jag sitter ju till och med på min egen gamla telefon och trycker på skärmen, inget händer såklart. Bara för att jag spelar så mycket på Johannes iPhone.
Nej, nu tar jag mig i kragen och åker in till stan och kollar läget.

När jag just hade börjat jobba på Monki. April 2009

Gud. Tiden går hur fort som helst, jag tycker det var ganska nyss vi öppnade Monki butiken här i Umeå, men nu har redan en massa annat hunnit förändras i vår galleria. Scorett har kommit (älskar det) och även 2 nya caféer. Jag hinner inte ens med, året går fortare och fortare ju äldre man blir... Varför?

Med rehabträningen går det bara åt rätt håll i alla fall. Det blir lättare att gå barfota inomhus och jag känner att jag blir starkare i benet. Jag har provat några små lätta joggingsteg, och det gick faktiskt väldigt bra. Så jag hoppas att jag i början av november kan få börja jogga. Det är inte så kul att sitta på motionscykel.... Det känns skönt att det går framåt, men jag vill ju bara knyta på mig fotbollsskorna och köra med laget!

Idag ska jag få jobba igen, wiho!! Känns underbart det också, det är inte så kul att sitta hemma och glo på TVn varje dag, eller inte ha någon att umgås med, alla är ju på sina arbeten. Försäkringsskassan behöver tydligen en månad till på sig att överlägga mitt fall och vilken ersättning jag ska ha, usch. Jag skadade mig 28 augusti och det är snart november???? Hur länge ska jag måsta vara fattig? Lika bra att gå på och jobba 100%, det här verkar ju inte löna sig ett jota.

Nä, nu ska jag se nya Top Model innan jag drar iväg på jobbet.

ÄNTLIGEN! Nu ska jag bege mig till flyget för att hämta min älskade som kommer hem från Kalmar. Sjukt ändå vad tråkigt det är att vara ensam. När man är ifrån varandra uppskattar man verkligen dom där små grejerna i vardagen som man får göra tillsammans. Äta frukost ihop, handla mat, tvätta ihop, städa ihop. Allt blir så mycket roligare!
Gud, längtar efter att få vara i hans armar igen om ca 40 minuter.

Idag står jobb på schemat. 12.30-18.15, sen ska jag in på öppningen av Scorett också, fantastiskt. Ska se om jag kan hitta mig ett par bra mormorskängor att ha på mig nu i vinter när jag behöver bra stöd i foten. Sen ska jag ringa till förskolan och berätta att jag ska börja jobba 50% istället. Dubbelt så mycket tid alltså, fantastiskt. Jag längtar.
Det går framåt hela tiden med foten, lite bättre för varje dag och jag börjar få en vadmuskel igen!!

Vi hörs senare. Kramar!

Min bästa hälft och jag på P&L i somras.

Usch, jag hatar att vara ensam hemma. Jag får ingen ro i kroppen, kan inte somna och inte nog med det så är jag grymt mörkrädd. Varje gång jag ska sova ensam hemma så tittar jag i alla rum, i alla garderober, under sängen, bakom soffan. Jag har sett alldeles för många skräckfilmer. Varför gör man så mot sig själv? Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt mitt beteénde. Pinsamt. Jobbigt. Läskigt.

Lämnade min andra hälft på flyget ikväll, han är i Kalmar och ska hälsa på Simon. Kul, jag vill också resa bort. Något positivt är ju att jag faktiskt kan köra bil igen, wihoo! Så nu kan jag ta mig vart jag vill när jag vill utan att måsta be om skjuts. Väldigt skönt! Imorgon blir det sjukgymnasten, jobb och sedan lite häng. Ska försöka att träffa barnen, mamma och annat folk nu när jag är ensam. Sedan är det avslutningsfest med laget på lördag, ska bli underbart kul!

Ska försöka bli trött nu, men tror knappaste att så blir fallet.
Gud, saknar redan Johannes, hur ska detta gå? Han är mitt allt.

PEACE & LOVE i somras..

Gud, att vara sjukskriven suger verkligen. Vill jobba, det är så tråkigt att sitta hemma, är sjukskriven på 75% just nu, så får bara jobba ca. 10h i veckan. Dynga dynga dynga.

Saknar sommaren också, när man tittar ut så antingen regnar det eller till och med snöar. Usch, jag har suttit inlåst i nästan 7 veckor så jag har missat att sommaren försvunnit. Fördriver tiden med Super Mario på nintento wii. Börjar ta sig. Foten börjar iallafall kännas bättre och bättre för varje dag. Nu går jag nästan normalt, så ser inte så haltande ut i gångstilen längre. Ska träffa sjukgymnasten på torsdag morgon och få ett ordentligt träningsprogram. Jag är rätt duktig på att INTE lyssna på kroppen när den gör ont, jag kör bara på. Vill inte paja foten direkt igen nu när jag kör igång så måste få lite riktlinjer av någon som kan. Sen från och med fredag hoppas jag att det blir riktigt mycket gym träning, så jag kan göra det på dagtid nu när jag är ledig så mycket. 4 gånger i veckan minst ska jag köra. Nu jäklar ska det pumpas och löpas (så fort jag kan löpa, vill springa mig spyfärdig, saknar känslan). Fotbollsäsongen 2011 ska bli GRYM!

Har typ inget vettigt att skriva, så nu ska jag se GG sen sova.

JAG ÄR FRIII, JAG VILL SKUTTA & HOPPA & DANSA!

Känns så skönt, så var dagen på sjukhuset över och jag fick gå hem utan gips (med hjälp av kryckorna nu i början förstås) men nu får jag börja lära mig att gå igen. Känns rätt vingligt och jag är ruskigt svag i vänsterbenet nu, det ska vi snabbt ändra på!

Var och sågade loss gipset 10.30, sen röntgen 10.50 och först klockan 13.00 fick jag få svar hos ortopeden. Jag hann med att äta lunch med Johannes fina mamma på "nya sjukhuset" och få gå på studiebesök runt Onkologen där hon jobbar. Vi träffade på Johannes pappa så jag även fick se hans kontor. En bra dag, så tiden gick väldigt fort.

Så nu är jag fri som en fågel, jag kvittrar av lycka. Så skönt att ha benet framme igen. Imorgon ska jag ut på en längre promenad och försöka gå så mycket jag kan, försöka att stötta mig så lite som möjligt på kryckorna. Är nervös att jag bara kommer att ramla ihop till en hög när jag ska trycka ifrån med vänsterbenet, vi lär ju se :)
Ikväll får vi fira med god mat och öl till fotbollsmatchen Holland-Sverige.

Tack till alla som stöttat under den här perioden. Jag står i tjänst till er.
KRAMAR

Herregud nu är jag nervös.
Det är så skön känsla när läkaren sågar upp gipset, frihet!
Håll tummarna för mig nu, jag vill komma hem UTAN GIPS och med positiva besked!!

utanför akuten i umeå ca 02.30 för 6 veckor sedan..

Imorgon ska äntligen gipset sågas upp, direkt efter det blir det röntgen och 2 timmar att svettas och vara nervös inför besked om hur läkningen har gått. Vill kunna gå igen, vill kunna jobba, träna. Chansen att någonting har bivit galet under läkningen är ju minimal egentligen, men det finns en risk för att det blir operation för att rätta till benet eller enbart mera gips. Om fallet blir så kan jag lova att jag inte kommer vara en trevlig människa. Jag är så less så less nu på det här gipset och att sitta instängd i lägenheten dagarna till ända. Så håll tummarna för mig imorgon!!!

Helgen har varit kanon. I lördags var vi på droskan med emmi och erik och vräkte i oss tacobuffé och sen gick vi hem till oss för lite pratmakarna, wii, gitarr, whiskey och häng med mer folk som strömmade in under kvällen. Igår var också en väääldigt bra dag! Först match för mitt kära södra ute i Röbäck av alla ställen.. Men vi säkrade kontraktet för spel i Norrettan nästa år!!! En katastrofsäsong redde ändå ut sig till slut, ni är bäst tjejer! Det är så otroligt nervöst att sitta på sidan och titta, ojojoj, man vill ju bara vara med ute på banan. Men tjejerna gjorde en riktigt bra match, men slutminterna blev en nagelbitare eftersom vi vann med 2-1.


härliga stunder med södra, vill kunna spela fotboll igen nuuu!

Efter det så åkte vi upp till farmor och farfar som bjöd på gómat och pappa med familj var också där och åt. Mina småsyskon är ju så fantastiska. Får mig alltid att bli på bra humör. Vem tycker inte om att sitta och kramas framför barnprogram som Rorri och Pingu? Myyyyyys. Idag ska jag försöka få dagen att susa förbi, ska börja med att göra mig lite frukost..


Astrid, Alva, Amanda och mamma Ann i bakgrunden

Vill vara med och lira boll på söndag med tjejerna, nu är jag grymt less...


45 dagar i gips blev det, 41 dagar har gått och jag har 4 dagar kvar. Eländigt, träligt, tråkigt, pyton, rastlöst, deprimerande. Ja det är bara några få ord som sammanfattar hur det har varit hitills. Nu ser vi ljuset i tunneln iallafall, efter helgen ska bara den evigt gråa måndagen gå förbi och sen ska gipset sågas bort. Förhoppningsvis ser röntgenplåtarna bra ut och jag får gå därifrån som en fri människa :)

Att inte kunna ta mig vart jag vill, sitta ensam hela dagarna i lägenheten medans Johannes är på jobbet utan att kunna köra bil, cykla eller få ont i händerna av dom hemska kryckorna gör ju vem som helst deprimerad. Som tur är har jag en fantastisk pojkvän som varit en hjälpande ängel genom hela det här, trots att mitt humör svänger kraftigt. Att gå från att ha fullspäckat schema på dagarna med jobb, träningar och matcher till - INGENTING? Sjuk omställning.

Har matat igenom lite serier nu när jag varit inlåst i hemmet, och True Blood är min favorit! Så sjukt bra serie, kan inte vänta tills säsong 4 kommer. Ni som inte sett True Blood - BÖRJA SE, jag lovar ni blir inte besvikna. Det är som en drog, man kan inte sluta titta!

Underbara arbetskamrater har jag också som alltid är lika roliga att hälsa på dom dagar jag har haft möjlighet, och en annan drog är ju SuperMario på Nintento Wii! Har fått spela några kvällar hos finaste Emmi vilket fått mig att glömma min situation för ett tag. Sen att MarioCart också grävde fram många nostalgikänslor i kroppen gjorde ju det hela inte sämre och på det mackisar och korv till middag. Jag kände mig som att jag var 10 år igen. Tack hörrni, både Emmi och Erik, ni är underbara.


Haha, sjukt söt bild på Emmi och Erik från Monkiteam festen vi hade typ i Maj 2009, strax efter att vi öppnade här i Umeå. Kul att rota bland gamla bilder.

Nä, nu ska jag ta tag i något projekt här hemma.
Skriver kanske mer sen.

helt sjukt.. denna sida är ju helt fantastisk. har redan fått 250:- i presentkort på H&M och nelly.com.
man behöver bara svara på frågor och besöka hemsidor. jätte enkelt!

gratismakeup är sidan!

belive in change, belive in god.

vetskapen om vad som egentligen händer i världen får en att tappa hoppet om livet.
giriga jävla idioter. och människor som inte inser vad som är sant och en ren lögn.
när 1+1 blir 2 framför ögonen och man verkligen börjar förstå, då blir man jävligt rädd.
kanske lika bra att gå omkring i ovisshetens land. det är ju ändå snart över för oss.....

jag säger som michael
- they don't really care about us...

jag kommer avslöja vad som är den "stora grejen" som jag bloggat om ett tag nu är, när allting är klart.
tills dess, håll er uppdaterade. svar kan komma snarare än ni tror ;)

alltså det blir bara sjukare och sjukare och bättre och bättre.
jag smäller av, fantiserar iväg i tankarna och längtar!!!

oh my god.

ooooh. nu kommer ännu någonting nytt i ett inlägg ikväll. håll utkik ;)
(har inget att göra med inläggen nedan.. ännu en NY grej på gång. WOHO)