shortanna

Vill vara med och lira boll på söndag med tjejerna, nu är jag grymt less...


45 dagar i gips blev det, 41 dagar har gått och jag har 4 dagar kvar. Eländigt, träligt, tråkigt, pyton, rastlöst, deprimerande. Ja det är bara några få ord som sammanfattar hur det har varit hitills. Nu ser vi ljuset i tunneln iallafall, efter helgen ska bara den evigt gråa måndagen gå förbi och sen ska gipset sågas bort. Förhoppningsvis ser röntgenplåtarna bra ut och jag får gå därifrån som en fri människa :)

Att inte kunna ta mig vart jag vill, sitta ensam hela dagarna i lägenheten medans Johannes är på jobbet utan att kunna köra bil, cykla eller få ont i händerna av dom hemska kryckorna gör ju vem som helst deprimerad. Som tur är har jag en fantastisk pojkvän som varit en hjälpande ängel genom hela det här, trots att mitt humör svänger kraftigt. Att gå från att ha fullspäckat schema på dagarna med jobb, träningar och matcher till - INGENTING? Sjuk omställning.

Har matat igenom lite serier nu när jag varit inlåst i hemmet, och True Blood är min favorit! Så sjukt bra serie, kan inte vänta tills säsong 4 kommer. Ni som inte sett True Blood - BÖRJA SE, jag lovar ni blir inte besvikna. Det är som en drog, man kan inte sluta titta!

Underbara arbetskamrater har jag också som alltid är lika roliga att hälsa på dom dagar jag har haft möjlighet, och en annan drog är ju SuperMario på Nintento Wii! Har fått spela några kvällar hos finaste Emmi vilket fått mig att glömma min situation för ett tag. Sen att MarioCart också grävde fram många nostalgikänslor i kroppen gjorde ju det hela inte sämre och på det mackisar och korv till middag. Jag kände mig som att jag var 10 år igen. Tack hörrni, både Emmi och Erik, ni är underbara.


Haha, sjukt söt bild på Emmi och Erik från Monkiteam festen vi hade typ i Maj 2009, strax efter att vi öppnade här i Umeå. Kul att rota bland gamla bilder.

Nä, nu ska jag ta tag i något projekt här hemma.
Skriver kanske mer sen.