shortanna

När jag just hade börjat jobba på Monki. April 2009

Gud. Tiden går hur fort som helst, jag tycker det var ganska nyss vi öppnade Monki butiken här i Umeå, men nu har redan en massa annat hunnit förändras i vår galleria. Scorett har kommit (älskar det) och även 2 nya caféer. Jag hinner inte ens med, året går fortare och fortare ju äldre man blir... Varför?

Med rehabträningen går det bara åt rätt håll i alla fall. Det blir lättare att gå barfota inomhus och jag känner att jag blir starkare i benet. Jag har provat några små lätta joggingsteg, och det gick faktiskt väldigt bra. Så jag hoppas att jag i början av november kan få börja jogga. Det är inte så kul att sitta på motionscykel.... Det känns skönt att det går framåt, men jag vill ju bara knyta på mig fotbollsskorna och köra med laget!

Idag ska jag få jobba igen, wiho!! Känns underbart det också, det är inte så kul att sitta hemma och glo på TVn varje dag, eller inte ha någon att umgås med, alla är ju på sina arbeten. Försäkringsskassan behöver tydligen en månad till på sig att överlägga mitt fall och vilken ersättning jag ska ha, usch. Jag skadade mig 28 augusti och det är snart november???? Hur länge ska jag måsta vara fattig? Lika bra att gå på och jobba 100%, det här verkar ju inte löna sig ett jota.

Nä, nu ska jag se nya Top Model innan jag drar iväg på jobbet.

ÄNTLIGEN! Nu ska jag bege mig till flyget för att hämta min älskade som kommer hem från Kalmar. Sjukt ändå vad tråkigt det är att vara ensam. När man är ifrån varandra uppskattar man verkligen dom där små grejerna i vardagen som man får göra tillsammans. Äta frukost ihop, handla mat, tvätta ihop, städa ihop. Allt blir så mycket roligare!
Gud, längtar efter att få vara i hans armar igen om ca 40 minuter.

Idag står jobb på schemat. 12.30-18.15, sen ska jag in på öppningen av Scorett också, fantastiskt. Ska se om jag kan hitta mig ett par bra mormorskängor att ha på mig nu i vinter när jag behöver bra stöd i foten. Sen ska jag ringa till förskolan och berätta att jag ska börja jobba 50% istället. Dubbelt så mycket tid alltså, fantastiskt. Jag längtar.
Det går framåt hela tiden med foten, lite bättre för varje dag och jag börjar få en vadmuskel igen!!

Vi hörs senare. Kramar!

Min bästa hälft och jag på P&L i somras.

Usch, jag hatar att vara ensam hemma. Jag får ingen ro i kroppen, kan inte somna och inte nog med det så är jag grymt mörkrädd. Varje gång jag ska sova ensam hemma så tittar jag i alla rum, i alla garderober, under sängen, bakom soffan. Jag har sett alldeles för många skräckfilmer. Varför gör man så mot sig själv? Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt mitt beteénde. Pinsamt. Jobbigt. Läskigt.

Lämnade min andra hälft på flyget ikväll, han är i Kalmar och ska hälsa på Simon. Kul, jag vill också resa bort. Något positivt är ju att jag faktiskt kan köra bil igen, wihoo! Så nu kan jag ta mig vart jag vill när jag vill utan att måsta be om skjuts. Väldigt skönt! Imorgon blir det sjukgymnasten, jobb och sedan lite häng. Ska försöka att träffa barnen, mamma och annat folk nu när jag är ensam. Sedan är det avslutningsfest med laget på lördag, ska bli underbart kul!

Ska försöka bli trött nu, men tror knappaste att så blir fallet.
Gud, saknar redan Johannes, hur ska detta gå? Han är mitt allt.

PEACE & LOVE i somras..

Gud, att vara sjukskriven suger verkligen. Vill jobba, det är så tråkigt att sitta hemma, är sjukskriven på 75% just nu, så får bara jobba ca. 10h i veckan. Dynga dynga dynga.

Saknar sommaren också, när man tittar ut så antingen regnar det eller till och med snöar. Usch, jag har suttit inlåst i nästan 7 veckor så jag har missat att sommaren försvunnit. Fördriver tiden med Super Mario på nintento wii. Börjar ta sig. Foten börjar iallafall kännas bättre och bättre för varje dag. Nu går jag nästan normalt, så ser inte så haltande ut i gångstilen längre. Ska träffa sjukgymnasten på torsdag morgon och få ett ordentligt träningsprogram. Jag är rätt duktig på att INTE lyssna på kroppen när den gör ont, jag kör bara på. Vill inte paja foten direkt igen nu när jag kör igång så måste få lite riktlinjer av någon som kan. Sen från och med fredag hoppas jag att det blir riktigt mycket gym träning, så jag kan göra det på dagtid nu när jag är ledig så mycket. 4 gånger i veckan minst ska jag köra. Nu jäklar ska det pumpas och löpas (så fort jag kan löpa, vill springa mig spyfärdig, saknar känslan). Fotbollsäsongen 2011 ska bli GRYM!

Har typ inget vettigt att skriva, så nu ska jag se GG sen sova.

JAG ÄR FRIII, JAG VILL SKUTTA & HOPPA & DANSA!

Känns så skönt, så var dagen på sjukhuset över och jag fick gå hem utan gips (med hjälp av kryckorna nu i början förstås) men nu får jag börja lära mig att gå igen. Känns rätt vingligt och jag är ruskigt svag i vänsterbenet nu, det ska vi snabbt ändra på!

Var och sågade loss gipset 10.30, sen röntgen 10.50 och först klockan 13.00 fick jag få svar hos ortopeden. Jag hann med att äta lunch med Johannes fina mamma på "nya sjukhuset" och få gå på studiebesök runt Onkologen där hon jobbar. Vi träffade på Johannes pappa så jag även fick se hans kontor. En bra dag, så tiden gick väldigt fort.

Så nu är jag fri som en fågel, jag kvittrar av lycka. Så skönt att ha benet framme igen. Imorgon ska jag ut på en längre promenad och försöka gå så mycket jag kan, försöka att stötta mig så lite som möjligt på kryckorna. Är nervös att jag bara kommer att ramla ihop till en hög när jag ska trycka ifrån med vänsterbenet, vi lär ju se :)
Ikväll får vi fira med god mat och öl till fotbollsmatchen Holland-Sverige.

Tack till alla som stöttat under den här perioden. Jag står i tjänst till er.
KRAMAR

Herregud nu är jag nervös.
Det är så skön känsla när läkaren sågar upp gipset, frihet!
Håll tummarna för mig nu, jag vill komma hem UTAN GIPS och med positiva besked!!

utanför akuten i umeå ca 02.30 för 6 veckor sedan..

Imorgon ska äntligen gipset sågas upp, direkt efter det blir det röntgen och 2 timmar att svettas och vara nervös inför besked om hur läkningen har gått. Vill kunna gå igen, vill kunna jobba, träna. Chansen att någonting har bivit galet under läkningen är ju minimal egentligen, men det finns en risk för att det blir operation för att rätta till benet eller enbart mera gips. Om fallet blir så kan jag lova att jag inte kommer vara en trevlig människa. Jag är så less så less nu på det här gipset och att sitta instängd i lägenheten dagarna till ända. Så håll tummarna för mig imorgon!!!

Helgen har varit kanon. I lördags var vi på droskan med emmi och erik och vräkte i oss tacobuffé och sen gick vi hem till oss för lite pratmakarna, wii, gitarr, whiskey och häng med mer folk som strömmade in under kvällen. Igår var också en väääldigt bra dag! Först match för mitt kära södra ute i Röbäck av alla ställen.. Men vi säkrade kontraktet för spel i Norrettan nästa år!!! En katastrofsäsong redde ändå ut sig till slut, ni är bäst tjejer! Det är så otroligt nervöst att sitta på sidan och titta, ojojoj, man vill ju bara vara med ute på banan. Men tjejerna gjorde en riktigt bra match, men slutminterna blev en nagelbitare eftersom vi vann med 2-1.


härliga stunder med södra, vill kunna spela fotboll igen nuuu!

Efter det så åkte vi upp till farmor och farfar som bjöd på gómat och pappa med familj var också där och åt. Mina småsyskon är ju så fantastiska. Får mig alltid att bli på bra humör. Vem tycker inte om att sitta och kramas framför barnprogram som Rorri och Pingu? Myyyyyys. Idag ska jag försöka få dagen att susa förbi, ska börja med att göra mig lite frukost..


Astrid, Alva, Amanda och mamma Ann i bakgrunden

jag har många monki cravings. hästkollektionen är så sjukt bra, jag ler bara jag tittar mig runt i butiken och ser hur jag kan använda dessa plagg på olika sätt!
här kommer lite bilder på saker jag smälter lite extra framför just nu.




den sista, den beiga toppen har jag nyss införskaffat. sjukt snygg med knappar i ryggen. dom andra får vänta till ett senare tillfälle. men det är lite farligt för ekonomin att jobba i en butik med så många snygga plagg. säger bara det :) kom in och kika själv, gå runt i monki butiken och inspireras av hösten 2010, det är helt fantastiskt!

Vill vara med och lira boll på söndag med tjejerna, nu är jag grymt less...


45 dagar i gips blev det, 41 dagar har gått och jag har 4 dagar kvar. Eländigt, träligt, tråkigt, pyton, rastlöst, deprimerande. Ja det är bara några få ord som sammanfattar hur det har varit hitills. Nu ser vi ljuset i tunneln iallafall, efter helgen ska bara den evigt gråa måndagen gå förbi och sen ska gipset sågas bort. Förhoppningsvis ser röntgenplåtarna bra ut och jag får gå därifrån som en fri människa :)

Att inte kunna ta mig vart jag vill, sitta ensam hela dagarna i lägenheten medans Johannes är på jobbet utan att kunna köra bil, cykla eller få ont i händerna av dom hemska kryckorna gör ju vem som helst deprimerad. Som tur är har jag en fantastisk pojkvän som varit en hjälpande ängel genom hela det här, trots att mitt humör svänger kraftigt. Att gå från att ha fullspäckat schema på dagarna med jobb, träningar och matcher till - INGENTING? Sjuk omställning.

Har matat igenom lite serier nu när jag varit inlåst i hemmet, och True Blood är min favorit! Så sjukt bra serie, kan inte vänta tills säsong 4 kommer. Ni som inte sett True Blood - BÖRJA SE, jag lovar ni blir inte besvikna. Det är som en drog, man kan inte sluta titta!

Underbara arbetskamrater har jag också som alltid är lika roliga att hälsa på dom dagar jag har haft möjlighet, och en annan drog är ju SuperMario på Nintento Wii! Har fått spela några kvällar hos finaste Emmi vilket fått mig att glömma min situation för ett tag. Sen att MarioCart också grävde fram många nostalgikänslor i kroppen gjorde ju det hela inte sämre och på det mackisar och korv till middag. Jag kände mig som att jag var 10 år igen. Tack hörrni, både Emmi och Erik, ni är underbara.


Haha, sjukt söt bild på Emmi och Erik från Monkiteam festen vi hade typ i Maj 2009, strax efter att vi öppnade här i Umeå. Kul att rota bland gamla bilder.

Nä, nu ska jag ta tag i något projekt här hemma.
Skriver kanske mer sen.